Tionde december
En misstänksam blick
Karamella tar ett djupt andetag och knackar sen hårt på dörren till tomterådets kontor.
”Kom in!”
Hon skjuter bestämt upp dörren och kliver in i. Just nu råder lugn därinne och kaoset från sist är bortstädat och bortglömt. De fem gammeltomtarna sitter bakom varsitt skrivbord som bildar en halvcirkel i rummet. De ser strängt på henne där hon står i mitten på darrande ben.
”Välkommen, Karamella”, säger Gröt högtidligt. ”Vi har idag kallat dig till rådet för att vi står inför ett stort problem. En katastrof rent utav.”
Karamella nickar och möter hans blick över glasögonen.
”Jag vill be dig att presentera din idé för oss här i rådet. Som jag sa har vi inte lyckats nå ut till människorna. Eller, rättare sagt, vi har inte kommit så långt att vi faktiskt har provat något än. Vi har ibland… hrm… lite svårt att komma överens, förstår du.”
Karamella försöker dölja ett leende. Jo tack, det är ingen hemlighet för någon.
Det känns lite obekvämt att stå mitt i rummet med allas ögon på sig.
”Seså, vi bits inte”, säger Russin och böjer sig fram över sitt skrivbord. Hon ser allt lite bitsk ut, tycker Karamella.
”Gröt sa att det var något med julstämning?” lägger Mandel till.
”Ja, precis. Jag och… mina vänner har funderat en hel del och vi tror att människorna behöver få känna julstämning. De har det så vansinnigt tråkigt i vintermörkret, förstår ni.”
”Julstämning?” utbrister Senap. ”Det är väl ingen konst. Det har jag ju sagt hela tiden. Det mest effektiva är att vi kapar elen för dem så de tänder en massa ljus i stället. Det blir mysigt”, säger han barskt.
Karamella fnyser inombords. Ja, supermysigt… gammeltomtarna verkar inte fatta hur oroliga och stressade människorna blir om de inte har el. De sätter sig inte direkt och myser i stearinljusens sken. Snarare skenar de runt och försöker lösa problemet med den försvunna elen. Bara att vara utan TV är en katastrof för dem.
Hon ska just förklara det när Vört tar till orda.
”Tror du verkligen att några futtiga ljus kommer klara biffen?” frågar hon och spänner ögonen i Senap.
Åh nej, Karamella känner hur det bygger upp för ett nytt gräl. Hon harklar sig ljudligt och viftar med handen i luften.
”Jaså? Så du tror att du har en bättre idé?” fnyser Senap åt Vört. De två som faktiskt brukar hålla sams stirrar ilsket på varandra över skrivborden.
”Ursäkta!” säger Karamella, men det är redan för sent. Ingen lyssnar. De har rentav glömt att hon står där.
”Vi tomtar är ju himla bra på att gömma saker. Vad sägs om att vi gömmer all mat som inte smakar jul? Då tvingas människorna att äta sådant man äter på julafton… ” säger Mandel.
”Javisst! Men det räcker med glögg. Bästa julstämningen får man av glögg, mandel och russin… Det ger både en härlig doft i huset och god smak i munnen.” Russin har ställt sig upp och lutar sig ivrigt fram över skrivbordet.
”Pyttsan, barn gillar inte glögg. Barn gillar tomtegröt…”
”Gröt och glögg! Tror ni på allvar att det räcker!” Senap är högröd i ansiktet där han sitter. ”Människorna idag är på tok för upptagna och stressade! Det är därför, de har inte tid med jul. Jag minns hur de klagade och gnällde förr på att julen tog för mycket tid. Jag tror att problemet är de här… telefonerna.” Senap säger telefoner som om han smakat på något surt. ”Vi gömmer dem helt enkelt. Om de slutar vara så upptagna med telefonerna kommer de minnas julen i ett nafs.”
Och så var karusellen i gång igen.
Karamella står en stund tyst och lyssnar. Men när Staffan drar i gång med sin sång känner hon att tålamodet är slut. Hon minns hur Polka fick tyst på dem genom att ryta till på skarpen så hon tänker att det kanske är ett bra sätt. Hon fyller lungorna med luft och trycker på med magstödet.
”Kan ni inte vara TYSTA i fem sekunder så jag för FÖRKLARA?!” ryter hon så starkt hon kan.
Det funkar. Tomtarna tystnar tvärt och ser chockade på henne. Innan någon av dem hinner blir arg skyndar sig Karamella att prata.
”Förlåt! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag skrek åt er”, säger hon så ödmjukt hon kan, ”men jag har faktiskt en idé! Skulle jag kunna få berätta om den, o vördade tomteråd?”
Gamlingarnas gapande munnar glappar en liten stund innan de ser på varandra och nickar.
”Självklart”, säger Gröt och harklar sig generat. Kanske inser han att de är ganska barnsliga som bråkar och grälar hela tiden. ”Vi är redo att höra din idé.”
”För det första tror jag inte att vi ska tvinga människorna till någonting. De blir bara stressade och arga om vi gömmer deras mat eller deras telefoner. Men ni har rätt i att telefonerna kanske är svaret. Ni vet ju också hur de gillar att stirra ner i dem hela tiden. Nellie och… eh, jag menar Knäckis och jag tror att vi kan använda oss av dem för att komma åt så många som möjligt. Vi spelar in en härlig julfilm som vi sprider med hjälp av tomtemagi till allas telefoner. Då når vi ut till tusentals människor utan problem.”
Gammeltomtarna tittar fundersamt på varandra. Karamella hoppas att de inte tänkte på att hon sa Nellie istället för Knäckis. De får ju för allt i världen inte veta att hon samarbeta med människobarn. Men hon misstänker att gammeltomtarna är så upptagna av sig själva att de inte märkte något.
”Och vad skulle det vara för… film?”
”Något riktigt juligt. Om vi får till en rolig film kan den spridas som ringarna på vattnet. Och jag har en idé. Vi kan filma ett… luciatåg!”
Staffan ser ut att vakna till i sin stol.
”Och sjunga Staffansvisan?” frågar han hoppfullt.
”Eh… javisst, alla möjliga luciasånger.”
”Och hur har du tänkt att det ska gå till?” frågar Gröt misstänksamt.
Nu gäller det. Nu ska hon försöka förklara hur det ska gå till utan att avslöja människobarnens inblandning.
”Jo, människan jag jobbar hos, hon heter Nellie. Jag har påmint henne på olika sätt om det här med luciatåg och nu har jag hört att hon vill ha ett sådant i sin klass. Så på luciadagen ska de lussa i matsalen.”
Tomtarna i rådet ser förvånade på varandra.
”Hur har du lyckats med det?” frågar Russin och ser på henne med genomträngande blick. ”Utan att avslöja dig, menar jag?”
”Eh…” Karamella blir röd om kinderna. Hon är verkligen inte bra på att ljuga. ”Jag har hittat saker på deras vind som jag lagt fram. Bland annat gamla foton. Hon var med i ett luciatåg när hon var liten. Och så lyckades jag leta upp en spellista med luciasånger på hennes telefon.”
Karamella tittar spänt på dem för att se om de tror henne. Det är tyst en stund. Sen nickar Gröt långsamt med huvudet.
”OK”, säger han. ”Vi ska tänka på… Men det måste ske utan att människorna anar att vi finns.”
”Självklart” säger Karamella och sväljer nervöst.
Karamella lämnar skuttande tomterådets kontor och skyndar sig tillbaka till Nellies rum där de andra sitter och väntar. Hon hade lyckats övertyga dem om att få försöka i alla fall. Om det blev en bra, riktigt julig film, skulle tomterådet hjälpa till att med tomtemagi sprida filmen på nätet. Det hade nämligen Karamella och de andra småtomtarna insett, deras magi var för svag för att klara det. Men med hjälp av gammeltomtarna skulle det nog gå.
Nu gällde det bara att övertyga så många som möjligt i Nellies och Bulles klass om att gå luciatåg på luciadagens morgon. Och det insåg Karamella, kanske inte skulle bli så lätt.
När hon kommer till Nellies rum är hela gänget samlat. Hon berättar de goda nyheterna och alla jublar.
Nellie har tagit upp adventsljusstaken från köket och de tänder det andra ljuset tillsammans. Idag är det Knäckis som vill läsa en adventsdikt och den låter så här:
Andra ljuset nu vi tänder
Nu är det dags att något händer
vi ska ge oss ut på färden
för att rädda tomtevärlden
med ett fint luciatåg
kommer människan ihåg
Hur mysigt allting är på jul
och delar filmen utan strul