Dan före dan
Tiden var knapp men hoppet var tillbaka! Tomtemor hade tydligt hört jultomten andas och sett honom skimra till i sängen. Han var visserligen väldigt svag men han fanns där. Än hade han inte försvunnit helt.
Var det en önskelista hon sett på sin telefon när den plingade till?
Kanske berodde skimret av hans färger på barnen som börjat skriva önskelistor? Nellies film hade fått en enorm spridning och över hela landet plitade barn ner sina önskningar. Nu gällde det bara att de hann fram till jultomten i tid.
Nellie och Bulle mindes äntligen julen på riktigt och nu visste tomtarna precis vad de skulle göra. Alla sinnen skulle stimuleras med så mycket jul det bara gick. Musik, smak, dofter, vackra syner. Det skulle kännas jul i varje fiber i kroppen, i varje blodåder, i varje cell. Och det skulle tomtarna ordna. Deras magi må vara försvagad, men om alla jobbade mot samma mål skulle det nog gå.
Gröt hade ringt i stora tomteklockan. Nu var det dags!
Tjugotredje december
Dan före dan
”Är doftbomberna klara?” frågar Karamella och ser på Gröt som stirrar ner i grötgrytan.
”Stressa mig inte!” svarar han vresigt och viftar åt Karamella att lugna sig.
Hon biter sig i läppen och tar ett varv inne på kontoret. Om det finns något hon avskyr så är det när folk säger åt henne att lugna sig.
Några långa sekunder passerar innan han tittar upp. Rosig om kinderna och glansig efter att ha hållit ansiktet över den ångade grytan, ler han äntligen mot henne.
”Jepp, nu är det på gång. Alla hustomtar har fått varsin juldoftbomb med order om att släppa den lös. Andra tomtar ordnar julpynt, julmusik och julgodis.”
”Och rådet?”
”Det fixar julbelysning i städerna. Russin är chef.”
Oj, hjälp, tänker Karamella. Hon hoppas att de kan hålla sams länge nog för att klara en så viktig uppgift. Att få varje stad julmysig kunde få mycket god effekt om de lyckades. Men Russin är ändå den vettigaste av alla tomtarna i rådet. Hon klarar nog att få dem på rätt spår.
Upptäckten igår hos Nellie, att en rejäl dos jul var vad som behövdes hade satt fart på tomtarna. Karamella hade direkt sprungit över till rådet och berättat – att smaken av knäcken, doften från granen och julbaket, allt det vackra julpyntet väckte sedan länge glömda känslor till liv. Och julmusiken. Tillsammans hade de kommit fram till att koka ihop en doftbomb bestående av julens allra viktigaste dofter: julgran, saffran, apelsin, knäck, julskinka, glögg, pepparkaka, och, såklart, tomtegröt. Karamella hade mumlat att tomtegröt kanske egentligen inte doftar så mycket. Men Gröt hade inte lyssnat på det örat.
När bomben var klar hade Gröt kallat till sig alla hustomtar och instruerat dem om vad de behövde göra. Och nu var det dags. Bomberna skulle smälla i varje hus, i varje lägenhet. Tomtarna hade fått order om att se till att dofterna spred sig maximalt i människornas hem.
”Det finns en viktig uppgift till”, säger Karamella när Gröt lämnar grytan och sätter sig i soffan. Han har hällt upp en skål med tomtegröt åt sig och häller precis på kanel och socker.
”Vad?” frågar han och slevar i sig en stor sked.
”Önskelistorna. Barnens önskelistor. De måste till jultomten snarast möjligt. Vi vet redan att det inte räcker att människorna bara minns eller ens firar julen. Jultomten måste också bli behövd igen. Och önskelistorna är beviset!”
Tomtemor hade kontaktat Karamella igår. Nyheten att jultomten bleknat bort hade precis nått ut till alla tomtarna, när tomtemor sett färgen av jultomtens luva skimra till i sängen. Hon hade inte vågat tro att det var sant, men efter att hon hört andetag förstod hon att han faktiskt inte var helt borta.
Bara nära att försvinna. Väldigt nära.
Då, när tomtemor stått där med ett fladdrande hopp i bröstkorgen hade hon fått ett sms. Smset kom från ett barn och bestod av en lista med önskningar. En önskelista. Hur barnet hade fått reda på hennes telefonnummer var fortfarande en gåta, men en sak hade varit väldigt tydlig. Det var barnets önskelista som väckt jultomtens färger till liv.
”Just det!” Gröt lägger pannan i djupa väck. ”Och hur föreslår du att vi fixar det?”
”Min människa, Nellie, du vet, hon har redan samlat en massa barns önskelistor i sin telefon. Och ännu fler har kontaktat henne och bett henne komma och hämta listor hemma hos dem.”
”Så, vad säger du?”
Gröt ser misstänksam ut, precis som om han redan innan hon sagt vad hon tänker har bestämt sig för att säga nej.
”Jag tänker att jag och Knäckis kan åka, och…”
”Och?”
”Och Nellie…”
”Va?! Är du tokig? Skulle en människa få åka upp till jultomten?”
Gröt ser ut som att hans huvud brinner. Öronen är röda och ögonen håller på att poppa ut ur sina hålor.”
”Jag tycker faktiskt att hon har gjort sig förtjänt av det. Utan Nellie hade inget av det här hänt! Vi hade stått kvar på ruta ett – inga människor hade fått minnen av julen, inga doftbomber hade tillverkats, inga önskelistor skrivits. Det är på grund av Nellies film som vi ens har några önskelistor att samla in. Det är hon som räddat jultomten!”
Gröt står och ångar av tyst vrede en stund. Hon ser att han vet att hon har rätt. Han vill bara inte erkänna det.
Till slut sipprar orden ut mellan hans sammanpressade läppar.
”Ok då.”
*
”Jag vill trycka!”
”Du kommer bara att klanta till det. Låt mig göra det!”
Fudge och Bryssel drar i doftbomben från varsitt håll. De små tomtarna står uppe i ventilationstrumman i köket i Nellies hus. Där nere vid köksbordet sitter mamma och pappa vid varsin dator. Att de funderat på att fira jul är inget man kan ana just nu. Inget julfix har påbörjats trots att Nellie julstökat i köket hela dagen. Hon har rullat köttbullar och griljerat julskinka. Det går ju fortfarande inte att köpa glögg, julmust eller annan julmat i affärerna men hon har gjort så gott hon kunnat.
Hon hade påmint mamma och pappa på morgonen idag. Frågat om de ville fira jul. Båda hade sagt javisst, det ska vi ordna. Jag har bara några mail jag måste kolla. Nellie hade suckat och lämnat dem med sina telefoner. Det var tydligt att om hon ville fira jul var det hon som fick dra det tunga lasset.
Men när Karamella en stund senare kommit och frågat om hon ville följa med till tomten hade hon bestämt hängt förklädet i skåpet och ropat till mamma och pappa att de fick fixa resten.
Därför är det nu Fudge, Bryssel och Polka som har fått i uppdrag att frigöra en doftbomb i hennes hus. De har släpat den stora bollen hela vägen upp genom ventilationsrören till gallret i väggen invid köket.
”Ok, vi gör det alla tre tillsammans”, säger Polka och ser allvarligt på dem. ”Om det är någon gång vi måste hålla sams så är det nu. För Nellies skull. Hon litar på oss.”
Småtomtarna ser att Polka menar allvar. Med bestämda miner nickar de.
”Jag räknar till tre. Ett, två…”
Alla håller andan. Deras små händer ligger på bollen, redo att trycka.
”…tre!”
Så hårt de kan trycker alla tre från varsitt håll. Bollen smäller inifrån och blir till rök som direkt sprider sig i luften. Alla tre tomtarna faller bakåt av tryckvågen. Sen ligger de på rygg och drar in den tjocka doften av jul som sprider sig runt dem i luften.
”Shit, jag känner mig helt snurrig!” ropar Bryssel där han ligger och luktar.
Polka reser sig snabbt och kikar ut genom gallret.
”Funkar det?” frågar Fudge och sätter sig mödosamt upp.
Juldofterna gör henne seg och avslappnat och ett fånigt leende sprider sig över hennes söta tomteansikte.
De tre små tomtarna trycker ansiktena mot gallret och ser hur mamma och pappa tittar upp exakt när den ringlande röken når deras näsborrar. Polka använder lite tomtemagi och ser till att Tänd ett ljus börjar spelas i högtalarna i exakt samma ögonblick.
”Tänker du samma som jag?” frågar mamma och stirrar på pappa.
”JUL! Han tittar på klockan på datorn. Det är julafton…”
Båda ställer sig upp och lutar sig fram över bordet mot varandra.
”…IMORGON!”
Det blir en väldig fart på både mamma och pappa. Tomtarna hör hur de planerar allt de ska fixa; julstrumpa till Nellie, krans till dörren, och kanalen som visar Kalle Ankas jul på TV.
Polka håller upp båda händerna i luften och gör en high five med Bryssel och Fudge samtidigt. Nu är de i gång.
*
Gröt ser hur det ringlar från doftbomben och juldoften sprider sig i huset och Oskar. Han har placerat en liten bordsfläkt bakom den för att röken ska sprida sig ännu snabbare. Man är väl inte dum, tänker han och skockar tyst.
Gubben Oskar står och tittar ut genom fönstret. Han ser dyster ut. Men Gröt vet att allt snart kommer att förändras. Han myser vid tanken.
Det går inte att missa sekunden när juldofterna når Oskars näsborrar. Det riktigt syns hur han sniffar i luften och drar in. Huset har fyllts av stekos från köttbullar, kryddor från glöggen, doften av gran och hyacinter.
Och precis när Gröt tänker sätta på julmusik hör han ett annat ljud. Ett dovt brummande från en motor och strax efter hörs en bildörr som slår igen. Oskar stirrar ut genom fönster och ser inte ut att tro sina ögon. Några sekunder står han som förstenad innan han springer, snabbt som ett barn på julafton, mot hallen. Han sliter ner jackan från krocken och trycker fötterna i skorna. Utan att bry sig om att knyta skyndar han ut genom dörren för att möta sin son och barnbarnen. Gröt behöver inte se vad som händer. I stället lyssnar han leende på de glada rösterna från trädgården.
Hans och Russins jobb är klart. Nu får Oskar fira jul med familjen igen. Det värmer ett gammalt tomtehjärta.
*
Karamella går på skaren med Knäckis snett bakom. Nellie och Bulle måste pulsa i snön eftersom båda är för tunga för att gå uppepå. Men ingen gnäller trots att det är mer än 20 minusgrader ute. Sista biten till tomtens stuga finns det inget annat sätt att ta sig än att gå. Det är mörkt omkring dem. Nellie håller i en ficklampa.
Karamella tänker på hur glad Nellie blivit är hon frågat om hon ville följa med till jultomten och överräcka önskelistorna. Men Nellie hade sagt att hon bara ville följa med om Bulle också fick komma. Karamella hade tänkt att det Gröt inte vet lider han inte av och sagt ja. Det får bli som en liten kompensation för det hon snart måste göra. Kasta glömskepulvret över dem.
Finns det verkligen inget annat sätt? Karamella funderar så det gör ont i huvudet.
”Har du skrivit någon önskelista?” hör hon då hur Bulle frågar Nellie.
”Klart jag har!”
”Vad står det på den då?”
Nellie berättar vad hon skrivit. När hon säger att hon önskar sig en skrivbok för att kunna skriva ner allt som hänt den här vintern klickar det till i Karamellas huvud. Skriva ner allt? I en skrivbok?
Hon får en idé. Kanske att det skulle funka ändå.
Nu är de äntligen framme. Karamella och Knäckis tittar på varandra. Vem vågar knacka på?
”Vi gör det tillsammans…” säger Karamella och alla fyra går fram till den välvda dörren i trä.
Precis samtidigt höjer de sina knutna nävar och knackar.
Det går några sekunder innan dörren öppnas. Tomtemor står där innanför och leendet som sprider sig i hennes ansikte när hon ser dem går bokstavligen från öra till öra.
”Äntligen!” säger hon och föser in dem i huset. ”Har ni listorna?”
Karamella tittar på Nellie. Hon tar av sig ryggsäcken och öppnar. Alla fem tittar ner och bara gapar. Hela ryggsäcken är proppfylld med långa listor med barnslig handstil.
”Jag har massor fler i mailen och på telefonen”, säger hon andlöst.
”Kom, vi går in till tomten tillsammans.”
De tar av sig skor och ytterkläder och följer efter tomtemor genom huset. Hon knackar försiktigt på dörren till jultomtens sovrum. Så hör de ett:
”Ho ho ho, kom in!
Tomtemor skjuter upp dörren och alla fem kliver in i rummet.
”Nämen vad är det jag ser! Några snälla barn!”
Tomten sitter upp i sängen. På en bricka framför sig har han ett helt fat med lussebullar. Han smaskar så mycket att de nästan inte hör vad han säger.
Barnen och Knäckis går fram och sätter sig på sängkanten.
Karamella ser hur de pratar och visar upp alla listor de samlat in. Hon vill egentligen vara med, men idén hon fått dyker återigen upp i huvudet.
Därför tar hon tag i tomtemors ärm.
”Skulle vi kunna prata om en sak?” frågar hon tyst och möter tomtemors frågande blick.
Den gamla gumman nickar och de två smiter tyst ut ur sovrummet.