Nu har de tre tomtarna bestämt sig för att på egen hand rädda jultomten. Men vilka är det som gömmer sig bakom dörren? Är det två spioner? Och kommer Polka och Knäckis klara av att hålla sams tillräckligt länge för att tomtarna ska kunna göra en plan för att fixa julstämning? Om inte människorna minns julen snarast kommer jultomten att blekna bort och då är minnet av julen försvunnet för alltid.
”Kom fram, kom fram där bakom dörren!”
Karamella försöker hålla tillbaka ett leende när två små figurer långsamt kliver ut i ljuset.
”Saltkolakaramellfudge och Brysselkål, vad gör ni här?”
De två små tomtarna vågar inte titta upp utan står och inspekterar sina fötter mycket noga.
”Seså, nu får ni berätta. Fudge, kom igen!”
”Alltså… vi spionerade inte på er, inte egentligen. Vi brukar gå hit och titta på rådet, de är så roliga när de ska bestämma saker. Och så råkade ni komma. Och vi råkade höra.” Saltkolakaramellfudge, Karamellas lillasyster, som oftast kallas Fudge (om hon inte gjort något dumt, förstås) ser på dem med stora tårfyllda ögon.
”Ja precis”, instämmer Bryssel. Karamella hindrar impulsen att hålla för näsan när Brysselkål tar en steg mot dem. I stället stoppar hon in en söt karamell i munnen. ”Vi hörde liksom av misstag. Men, vi tror att vi kan hjälpa till!”
”Neähää ni, ni är alldeles för små”, fnyser Knäckis och bryr sig tydligen inte ett dugg om Brysselkåls känslor, utan viftar häftigt med handen framför näsan för att jaga bort doften av kokt kål.
”Det här kan bli farligt förstår ni! Det är inget för små mini-tomtar!” lägger Polka till.
”Ok, men då har ni inget emot att vi informerar rådet om att ni tänker ge er ut på uppdraget utan att de vet om det, då?”
Karamella sätter nästan karamellen i halsen. Står de små glinen här och hotar dem?
De tre tomtebarnen ser på varandra, sen på de små förrädiskt söta (varav den ena illaluktande) minitomtarna. Från Rådets kontor hörs gap och skrik ackompanjerat av Staffans skönsång. Tillslut nickar de. Det är nog ingen idé att protestera, småtomtarna får vara med. Även om det otroligt fräckt av dem att använda utpressning.
”Och du ska föreställa min kusin…” muttrar Knäckis åt Brysselkål.
”Vadå!?” fnissar han. ”Vi är väl alla kusiner!”
”Och så får vi dras med den här lukten…”, väser Polka åt Karamella när de går mot dörren. Framför dem studsar småtomtarna glatt samtidigt som Bryssel lämnar ett doftstråk av kokt kål efter sig.
*
Efter det misslyckade besöket hos rådet går alla tomtarna hem var och en till sitt. Det är dags att jobba. Alla har de människor att ta hand om.
Karamella smyger in i Nellies hus och hjälper till med lite av varje. Hon hittar hennes blöta vantar på golvet innanför dörren och drar fram dem till elementet för att de ska torka inför imorgon. I köket ställer hon tillbaka ost, smör och mjölk som Nellie glömt framme, i kylen. Det är inte helt lätt för en tomte som inte är mer än en tvärhand hög att öppna kylskåpsdörren, balansera ett mjölkpaket som är lika stort som hon själv och ställa på hyllan. Men det är sådant hustomtar gör.
Förr i tiden, när människorna bodde på landet hjälpte hus- och gårdstomtarna till med djuren och gården. Då var det mycket att göra. Nu för tiden är uppgifterna tomtarna kan hjälpa till med få.
När Nellie går och lägger sig sätter sig Karamella högst uppe i bokhyllan. Hon ser sig omkring, inte en julsak så långt ögat når. Inget mysigt överhuvudtaget faktiskt.
Hur ska de få människorna att minnas julen? Det måste ske utan att människorna anar att tomtarna finns.
Då ser hon hur Nellies telefon, som ligger på nattygsbordet, blinkar till. Telefonen? Kan de kanske använda den på något vis? Hon vet att Nellie gillar att spela spel på den där mojängen.
Karamella klättrar ner från bokhyllan och trippar fram till nattygsbordet. Med viss möda klättrar hon upp.
Väl uppe befinner hon precis framför Nellies ansikte. Hon känner till och med luftpuffarna från hennes näsa när hon andas. Tänk om hon vaknar? Då måste Karamella få henne att tro att allt bara är en dröm…
Men Nellie sover djupt.
Karamella tar ett djupt andetag och lägger sin lilla hand på telefonens skärm. Den börjar lysa direkt. Med hjälp av lite magi låser hon upp den. Hon har tittat på när Nellie använt den och vet hur det funkar.
Hon bläddrar hit och dit bland appar och spel. Försöker förstå varför människorna är så himla intresserade av att titta i den hela tiden.
Kanske ska hon prova?
Hon hittar en färgglad app som hon öppnar. Direkt börjar den spela musik på hög volym och Karamella får panik. Hon kastar sig raklång över telefonen som tystnar tvärt.
Hela natten sitter hon sen och testar olika spel. Och sakta men säkert får hon en idé… Det sista hon gör innan hon stänger av och går och lägger sig är att skapa en ny app. En väldigt speciell app.
Det magiska julspelet!